jaha.kanske ska ta o skriva lite om MIN(tomte)då då.vad det är för än.han storma in i mitt liv o förstörde allt...fniss.nejdå.kanske inte riktigt va så.det är en kille som jag har jobbat med ett par år,har alltid tyckt att han är söt,snäll m.m.när mitt förhållande började knaka så utan att jag tänkte påt gick jag o spana på honom.det fick dagarna att gå snabbare.ja visst. han titta tillbaka,kunde känna hans blickar i ryggen.han kom gärna fram o pratade,vi fikade ihop ibland(INTE BARA HAN O JAG INTE)utan hans arb.kompisar o mina.sen helt plötsligt bytte han arbetstider.faan va livet blev surt då.sakna att gå o titta efter honom.han stanna kvar ibland efter att hans arbetspass slutat bara för att få se mig(har han berättat efteråt)det började dra ihop sig till sem.sista arb.veck.gick hela avd.ut på krogen för att fira sem.han satt o titta på mig hela kvällen,sökte efter min blick hela tiden.efter ett tag började folk droppa av en efter en,det blev i stort sätt bara vi kvar."DÅ KOM BOMBEN" Han hade känslor för mig,hade haft det ett BRA tag.han sa att han kände att det var ömsesidigt.att jag var lika attraherad av honom, som han var av mig..ja det stämmde!!det var så.vi började ha sms kontakt,o träffas lite då o då.jag föll helt o hållet för honom.han får mig att må bra,säger det jag behöver höra,får mig att känna saker som jag inte kännt på länge.JAG BLEV LIVRÄDD!!!vågade inte erkänna för mig själv att jag var förälskad i honom,o kanske är än..men det är helt fel kille för mig.helt olik den jag har.vet inte om han skulle klara av att ta hand om två barn+mig.jag är nog för feg för att prova..varför lämmna det man har som funkar ganska bra,för att ge sig ut i det okända.JAG TÖRS NOG INTE.men kan inte låta honom vara(han kan inte låta mig vara heller)det kanske ska vara vi två?han kanske är den jag behöver för att jag ska må bra!en kompis sa till mig att hela jag lyser upp när jag pratar om honom,att det syns i mina ögon att jag är kär.kan va så att jag trycker bort mina känslor för honom,för att jag är rädd att allt ska bli skit.att jag inte vill såra min sambo genom att lämna honom..tänk om jag ångrar mig.om (tomten) bara är en liten flört,att han o jag inte passar ihop.då har jag ju sabbat allt..jag känner ju fortfarande för min sambo,men något saknas..vi är inte på samma känslomässiga plan.är det då snällt mot någon att stanna kvar,kan man hitta tillbaka?kommer jag att glömma(tomten).jag vet inte.hur jag än gör kommer jag att ångra mig..önskar att man kunde få allt...men det kan man ju inte eller hur? kram k

då är det knäpp tyst här i stora villan då.barnen har somnat o jag är den enda vaken(ja förutom marsvinet såklart)hon sover alldrig bara tigger mat.kan ju inte va i köket utan att hon tror att hon ska få mat.biter på gallret så hela buren skakar..Det känns ganska okej att vara ensam..jag är ju van att vara det på kvällarna,eftersom(HAN)jobbar rätt mycket kvällar.men skillnaden nu är ju att han inte kommer hem..vems fel kan det då vara, mån tro???mitt så klart.det är ju jag som startat hela soppan.faan.tänk om man kunde radera saker o ting.men det skulle väll bli lika dant igen.kanske har "tjänat ut"varandra som en vän till mig sa.kanske inte meningen att ett förhållande ska hålla livet ut.vad vet jag!!vad jobbigt det är när man inte vet vad man vill,inte kan ta ett beslut.(alla)väntar ju bara på att jag ska bestämma mig.känner mig helt villrådig..det bästa är nog om jag tar en egen lägenhet ett tag..Men sen då?vad är vi då?särbo eller separerade..Ska jag leva singel liv,när han har barnen eller?ska man ha vissa regler som gäller för båda??hur funkar det???vad är jag nu?? singel eller särbo??ska jag börja träffa "MIN"(tomte )igen o se vad det för med sig.JAG BLIR GALEN...om jag någon gång kan ta o bestämma mig.så JÄVLA svårt kan det ju inte vara.eller?skulle behöva en varm famn just nu..kram k

jaha.skickade ett sms till sambon som är ut flyttad för tillfället.han har inte svarat...blir så jävla trött.varför kan han inte svara(kan ju inte tiga ihjäl varandra).det gör väll inte saken bättre eller.han kanske inte har vaknat till liv än.(var ute på krogen i går,söp väll som faan)det brukar dom ju va duktiga på när han o hans kompisar går ut.jaja skit samma.faan nu har man blivit en sån där bitter,elak,svartsjuk häxan sur tant igen.jag trivs inget vidare i den rollen,får försöka att"trolla"bort det.hockus pockus fillijockus.sorry de funka visst inte på mig...kram k

kanske skulle förklara varför jag tycker att liver suger.tar den korta storyn:jag har ett VÄLDIGT långt förhållande bakom mig.vi träffades när vi var rätt så unga,flytta ihop,skaffa barn.när nästa barn var på väg köpte vi hus,allt var frid o fröjd.livet lekte.(HAN)jobba väldigt mycket o jag var hemma med barn o sköte allt som hör till.ja jag jobba också men bara 35 tim i veckan.efter ett tag började problemen komma,vi liksom gled ifrån varandra.vi kunde börja bråka om ingenting,ingen av oss mådde bra men ingen visst vad vi skulle göra för att reda ut den här soppan.jag började känna mig instängd,som att jag tappat bort mig själv,inget var kul längre.vi försökte att prata om det o att komma fram till någon lösning,men det känndes som ingen av oss liksom orka eller hadde energi att få vårat halvdana förhållande att funka.HAN älskar mig o vill att vi ska få allt att funka,men säger samtidigt att det verkar som att jag söker något som han inte längre kan ge mig.att jag har tappat bort mina känslor till honom..till en viss del har han rätt,ja jag är osäker på mina känslor till honom,men nån stans där inne finns dom.annars skulle det ju inte vara så svårt att ta beslutet(göra slut på eländet).jag är inte riktigt redo än tror jag,hela mitt vuxna liv har jag haft med honom.han är min bästa vän,jag kan alltid falla tillbaka på honom.HAN stöttar mig i alla väder,har alldrig varit elak eller behandlat mig illa.jag därimot har gjort honom mycket illa.jag fick känslor för en annan..en kille som är raka mot sattsen till den jag har.(jag fattar inte själv vad jag ser i honom).jag föll handlöst för honom,blev kär upp över mina öron i han(han känner det samma,har kännt så en VÄLDIGT lång tid).vad gör man?man kan inte ha känslor för två sammtidigt.jag kan inte förklara hur det känns,allt bara känns som en stor jäv...röra.vet varken ut eller in.ska man sattsa på den nya eller inte!!ska jag lämna sambo för en liten (tomte) som jag inte vet nått om.jo det är klart jag vet en hel del om honom,vi har ju sms o träffats rätt mycket(har jobbat på samma ställe)jag vet att han skulle ta hand om mig o barnen,skulle inte vara elak,och att vi skulle klara oss ekonomiskt.men är det de rätta?sambon då?jag har ju känslor kvar,jag behöver honom,men ändå blir jag inte nöjd.spelar ingen roll vad han gör det saknas något ändå.faan vad allt ska va svårt.jag hoppas att jag kan komma fram till ett beslut snart,för så här kan vi inte ha det...hoppas att jag har fått någon att förstå varför livet suger..kram k

här sitter jag .vet varken ut eller in.varför ska allt vara så jä...komplicerat.kan man inte bara få ha två?en som man har ett familje liv med där allt funkar bra.där man känner sig trygg,har bra ekomomi,har kul ihop.och en som man kan ha roligt med på mina vilkor.ja,jag vet att det låter egoistisk.men det är så jag känner.är det meningen att man ska leva två o två?varför kan man inte få ha känslor för en till,utan att vilja lämna det man har?måsta man välja???det är mitt stora dilema.jag kan helt enkelt inte välja,men jag måste det eller??kram k

faan livet suger verkligen.kran k.