idag har jag gått igenom allt i mitt huvud.allt som har hänt,allt som har sagts.min slut satts är att jag kommer att klara mig vad än som händer.kan tycka att det känns jobbigt att det skille bli så här..jag trodde att (HAN) o jag skulle hålla ihop hela livet..men det verkar ju inte så,visst det var jag som träffa en annan.men om vårat förhållande hade varit bra ,så hade det väll aldrig hänt eller?eller kanske behöver det hända en sån här sak för att man ska inse vad man har,o vad man kan förlora..kanske kan vi hitta tillbaka till varandra efter ett par månader..jag tror det.vi har haft våra upp o ner gångar men alltid har vi kunnat lösa det.vi behöver varandra,känner för varandra,har kul ihop o (HAN)är o för blir min stora kärlek.kommer alltid ha känslor för (HAN).även om jag inleder ett nytt förhållande med någon annan.ojdå blev visst en massa dravel,men man ska ju skriva det som poppar upp i huvudet eller????kram k